När vi börjar hata så har vi stängt våra perspektiv

Jag kände att jag behövde få skriva om detta. För jag tycker mig ha fått se en del av det hat som finns i Sverige. När jag klickar runt på nätet så hittar jag ofta sidor och kommentarer där folk har hårda uttalanden om andra människor. Hatet är till exempel ofta riktat mot människor från muslimska länder, men också många andra typer av hat finns. Och vem som helst som kritiserar andras hårda synsätt möts ofta också av hat och till och med ibland av hot. Men vad hjälper det att vara så hatiska och arga? I utsträckningen gör det bara det här landet värre. För hat skapar bara mer hat. Hat möts aldrig av reson. 

Jag är för tydliga regler och jag tycker också det är viktigt att diskutera problemen kring invandringen, men så snart jag hör hatet i vad folk skriver så vet jag att det inte längre är lönt att diskutera. För alla som hatar har glömt någonting, de har förenklat sin värld till sin fördel och har därmed inte förmågan att gå in i någon annans perspektiv eller känna empati. Hat gör helt enkelt människor oresonliga, och gör att människor inte klarar diskutera problematik utan för hårda värderingar. När någon har bestämt sig att de har hela sanningen så finns det nämligen inget mer att diskutera.

Offerperspektivet är något som ofta väcker detta hat. Vi tycker synd om oss själva och anser att andra människor är dåliga eller onda. Om människor går omkring med mindre offermentalitet så tror jag även att detta skulle skapa mindre hat i samhället.

Vi bör även undvika en för stark "vi" och "dom"-känsla. När ordet "dom" eller namn på grupper får allt för negativ klang så drar det automatiskt ett antal fördomar med sig. Fördomar har förståss ofta en grund i vissa problem, men när vi gör fördomarna till "sanning" och inte faktiskt behandlar personer som individer så gör de mer skada än vad de hjälper oss. Fördomar gör ju också att vi ser människor genom färgade glasögon, och vi förstorar alla dåliga saker och misstag som dessa människor gör. Det kan gå så långt att vi blir äcklade eller provocerade bara av att se en människa av den folkgrupp vi ogillar. Då har hatet fått gro för mycket.

För att motverka hat så får vi börja med oss själva. Det är egentligen mest hos oss själva som vi kan motverka hatet. Genom att alltid försöka förstå andras perspektiv och undvika att se oss själva som offer för alla saker som inte är perfekta i samhället. Vi bör helt enkelt undvika att se ner på andra och särskilt att känna aggressioner mot andra. Istället kan vi fokusera på oss själva och vilken energi vi vill föra till vår omvärld. Bara genom lugn och lyhördhet kan vi diskutera saker på bra vis. När vi börjar känna att allting är hopplöst och att andra människor är dåliga eller onda, då behöver vi påminna oss själva om att det inte är hela sanningen. Jag vet att det inte alltid är lätt, men det är viktigt.

Jag vill dra kopplingar till människor som Mahatma Ghandi och Martin Luther King, som har lyckats minska hat i stora samhällen genom att arbeta mycket med sig själva och utgå från en annan synpunkt. Två tänkvärda citat:

Mahatma Gandhi: "Var den förändring du vill se i världen."

Martin Luther King: "Hat kan aldrig fördriva hat, det kan bara kärleken."

Ihärdigt

Jobbig dag. Ihärdig värk i både rygg och nacke. Inte en paus i smärtan sedan klockan ett idag. Jag borde ha tagit hand om det mer ordentligt tidigare, men väntade med både smärtstillande salva och promenad. Smärtan har gjort det svårt för mig att göra mycket annat än sega, eftersom det blev en av de där dagarna då jag väntade på att värken skulle lätta. Klockan är över midnatt och någon större lättnad har jag ännu inte fått. Varför lär jag mig inte att endast vila inte alltid räcker? Humöret är hållbart, men knappast på topp.

Annat än det så har tankarna varit igång idag. På ett positivt sätt skulle jag nog säga. Jag har haft målplanering idag och även lagt lite tid till att utmana mina åsikter och värderingar. Ibland behöver man lägga lite tid på att rannsaka sig själv, även om det känns lite tufft. Exakt vad jag utmanat håller jag dock gärna för mig själv.

Snart kommer jag att skriva blogginlägg om sådant jag har i tankarna. Skriva blogginlägg som är mer konkreta än denna flummiga dagsbeskrivning.
Men för nu, godnatt alla fränder!