Böcker jag lånat och läst

Jag har en tendens att låna många böcker åt gången.

Förra omgången har jag lånat:

• Din katts beteende, av Susanne Hellman Hollström (halvläst)
• 101 goda råd, Hur man tar hand om en katt (läst)
• Kattägarens handbok, av Ulla Barvefjord (halvläst)
• Matens pris, av Malin Olofsson och Daniel Öhman (läst)
• Det politiska djuret, av Richard D. Ryder (läst)
• Djurens frigörelse, av Peter Singer (läst - och det är en väldigt bra och läsvärd bok!)
• Qigong för hälsa, kropp & själ, av Marianne Telford (bläddrat igenom)
• Taichi för hälsa, kropp & själ, av Marianne Telford (inte läst)

Den här omgången har jag lånat:

• Jag leder hjärna, Varför det blir som det blir och hur det blir som du vill, av Maria Engström-Eriksson (börjat läsa)
• Fibromyalgi, Kronisk värk och trötthet, av Mirjam Tapper (läst ut 29 juli)
• Stå upp, sitt ner, gå vidare, av Eva Helmersson (läst ut 8 aug)
• Hjärnkoll på maten, av Martin Ingvar och Gunilla Eldh
• Maten som stärker din hälsa, av Charlotte Erlanson-Albertsson
• Hjärnkoll på Värk och smärta, av Martin Ingvar och Gunilla Eldh (läst ut 27 juli)

Dessutom läser jag en bok hemma just nu som heter Healing Back Pain, The Mind-body Connection, av John E. Sarno.

När man vill så mycket olika saker på en gång är det lätt att man gör lite av varje. =)

För övrigt vill jag tacka för att biblioteken finns! De är så bra! Och viktiga också.

Ikväll kände jag mig hörd

Efter ett samtal med vänner blev jag lite ledsen av något som jag tycker har kommit upp gång på gång.  Jag satte mig ner för att skriva ner och försöka få ord på varför jag var ledsen. Det som jag skrev kändes ganska riktigt för mig, men pga tidigare KBT kunde jag ändå ifrågasätta tankarna bakom mina känslor. Så jag pratade om det med min pojkvän, och det gick helt fantastiskt! Han gav mig direkt tid för att prata, han lyssnade på mig och han kom med intressanta synsätt, kommentarer och frågor. Det kändes som att vi kunde förstå varandra.

Ibland blir jag imponerad av hur duktig min pojkvän är på svåra samtal. För det är inte alltid så lätt att veta vad man kan säga när någon annan pratar ut om något viktigt.

Ikväll känner jag mig älskad, viktig och hörd. Och det gör mig lycklig.

Skaffa katt?

Sedan drygt två månader så har jag och min pojkvän velat skaffa katt. Vi har sökt efter kattungar, men inte funnit vår speciella kattunge ännu (gärna korthårig, svartvit och social). Så lite mer får vi jobba innan vi får vår nya lilla familjemedlem. Lyckligtvis verkar det vara lättare att hitta kattungar nu till sommaren. Och dessutom har vi fått lite mer tid till att läsa på och försöka lära oss om hur man tar hand om en katt på ett bra vis och läsa om vilka utmaningar som kan komma. 

 

För de vackra katterna till ära så lägger jag ut några underbara kattbilder! =)

 Det här är höjden av cuteness!

 

Vi människor snackar om att vara svarta och vita vilket vi egentligen inte riktigt är. Men katter kan va det och de behandlar varandra lika kärleksfullt ändå!

Min smärtbeskrivning

Att beskriva min smärta och mina svårigheter är ingen lätt sak. Men en god utmaning. Så jag tog mig an den utmaningen idag och skrev på en Facebook-grupp som heter "Ung med fibromyalgi + Andra smärt-sjukdomar".

Även om det varit lite irriterande att få spam-mejl på min mailadress från den här Facebook-gruppen får jag säga att den är något som jag tror på. Folk med smärtor skriver av sig lite där om hur de har det och ställer frågor till andra, mm. Även om man får klaga så är fokus på en positiv stämning. Grupper som denna borde det finnas fler av (vilket det säkert gör men ändå) eftersom jag tror det är väldigt viktigt att människor som lever med smärta får dela erfarenheter och stödja varandra. Inte minst eftersom man ofta blir missförstådd i samhället när man lever med kroniska smärtor. (Edit: Fick bort spam-mejlen.)

Såhär beskrev jag min situation:

Jag är 23 år gammal och har haft smärtor varje dag sedan jag försökte jobba när jag var 19 år gammal. Jag jobbade då på lager i 1 månad och sedan totalstrejkade min kropp. Först kunde jag inte gå på 4 månader, men sedan kom svåra smärtutbrott i ryggen som fortsatte i konstant ryggvärk som jag haft sedan dess. Jag har varken kunnat arbeta eller genomföra studier sedan jag fått mina smärtor.

Egentligen gör hela min kropp mer eller mindre ont, lite likt fibromyalgi, men det är främst min rygg som stoppar mig i vardagen. Jag klarar nämligen inte vara uppe alls lång tid åt gången och måste hela tiden lägga mig. Om jag inte lägger mig i princip varje timme så ökar mina smärtor och blir fort ohanterbara. Om jag samlar energi, så kan jag vara uppe över 2 timmar på en gång, men jag måste ofta planera noga kring det. De flesta dagar är jag inte ens uppe 2 timmar på en gång. Jag har också väldigt begränsad energi, är trött stora delar av dagarna och vandrar ofta med huvudvärk, magont, nackvärk, störande leder, mm. Min diagnos är EDS.

Det svåraste för mig har varit de begränsningar som smärtan skapat. Det har varit oerhört svårt att acceptera att jag inte kan studera och arbeta så som jag hade önskat. Jag har ingen aning om vad som kan hända i framtiden och det är skrämmande. Däremot tycker jag att jag har lyckats acceptera smärtan och begränsningarna i vardagen, eftersom jag oftast lyckas hålla smärtan på en hanterbar nivå och ändå har viss möjlighet att umgås med vänner, göra enkla saker som disken, mm. Jag har också fått ett helt fantastiskt stöd av min familj och pojkvän, mfl! Idag mår jag ganska bra psykiskt och det är trots allt det viktigaste enligt mig.

 

Peace everybody!

En kaotisk men vacker bild skapad av Art Wolfe.

 

 

Plötsliga smärtor

Idag råkade jag vrida knäet lite fel vilket gjort att ledbanden dragits något. Sedan klockan 13.00 när jag gick i affären för att handla presenter till min pojkvän och pappa så har jag inte kunnat gå utan att halta eftersom mitt knä har smärtat hela dagen. Det är intressant hur lätt kroppen kommer igång när något litet händer.

Jag har nog haft ökade smärtor över hela kroppen idag, förutom ryggen. Ryggen har t o m varit starkare än vanligt, jag klarade vara i affären i 3,5 timmar. Samt göra qigong med gruppen (hemma hos mig) 1 timme senare. Däremot satt jag ner denna dag, för stå kunde jag minsann inte. Och huvud, mag-/bröstregion och tänder har varit svårare. Värken har dessutom gått hela vägen ut i armar och ben. På nåt vis har jag haft en rätt okej energi ändå, så smärtan har inte lyckats sänka mig helt.

Det är klurigt att berätta om sin smärta. Jag vill gärna dela med mig, men jag kan såklart inte skriva om alla dagar jag har. Det är nog inte helt lysande heller att skriva om hur man mår varenda gång man mår kasst, eller bra för den delen. Jag tänkte att jag skriver när jag tänker mer på det, och när jag har lust att skriva. Apropå det där med lusten till att skriva, så har den varit ganska låg. Jag tror det är tre saker som hindrar mig från att skriva av mig så mycket som jag egentligen vill: förvirring, låg energi och lätt prestationsångest. Nu vet jag det, nu kan jag hantera det. Trots att jag inte skriver med månader emellan känner jag ofta för att försöka staka ut allt det där kluttret jag har i mitt huvud. Jag är imponerad av dem som lyckas hela tiden. Särskilt dem med smärtor som lyckas skriva mycket, för det är ofta svårt att finna energin när man har ont mest hela tiden.

Nu har jag hittat en ny bloggare som skriver ganska enkla men intressanta inlägg om sitt liv med smärta. En ung tjej med fibromyalgi-diagnos. Hon heter Malin Enell. Det jag uppmärksammade mest idag var den välställda "frågan" som hon nämnde i ett blogginlägg (Knivhugg) om hur det kan komma sig att man får plötsliga intensiva smärtor ibland, helt utan förklaring, när man snarare brukar ha värksmärtor i kroppen. Jag brukar säga att det känns som att jag har minst 10 olika sorters smärtor. Det känns som att när kroppen väl blivit långvarigt smärtsam så hittar den alla möjliga sätt att göra ont på. Jag själv får då och då intensiv smärta kring bröstkorgen och ibland kring huden runt naveln. Märkligt, det är vad det är. Kroppen är svår att förstå sig på...