Böcker böcker

Ikväll vill jag tacka för att biblioteken finns! Så härligt det är att man kan gå till en plats, välja de böcker som intresserar en och bara låna hem hursomhelst. Utan att betala en krona kan man få tillgång till så mycket böcker och information! Tänk annars hur mycket pengar man behövt lägga på att skaffa fram alla dem böcker som intresserar en, eller så hade man inte läst alls lika mycket.

Jag föredrar verkliga böcker framför att läsa pdf-böcker på skärmen. Jag läser däremot sällan skönlitteratur. Av någon anledning känns det lite som att jag "slösar min tid" när jag gör det. Jag vill ofta läsa saker som är mer verklighetsrelaterat, jag vill lära mig om världen och mig själv när jag läser. 

Att inte läsa skönlitteratur är något som tagits upp som ett problem bland unga killar, som tydligen läser mindre än vad tjejerna gör. Vad det beror på tycker jag kan diskuteras (tänker bland annat på spel), men jag undrar också om detta automatiskt behöver vara något negativt. Kan det inte bara vara så att killarna läser mer av annat? Jag tycker det är intressant det här med problemformulering. Jag har nämligen märkt att vilka problem som finns är ofta olika beroende på vem man frågar. Jag tror på att ta upp fler problemformuleringar, så att man inte fastnar på att se saker för ensidigt.

 
Är det kvinnornas fel att pojkar inte läser eller skriver? 

DN - Pojkar läser bara om män läser

Arbetsträningen startar

Snart startar den riktiga arbetsträningen. Efter 1,5 månader av träffar en gång i veckan, där vi diskuterat var jag kan tänkas arbetsträna, jag fått förbättra mitt CV och skriva ett personligt brev, så har jag nu en plats att arbetsträna på. Det blev Friskis&Svettis i Lomma. Vi kommer starta på tempot av 2 timmar 2 gånger i veckan, och höja tiden långsamt (eller antalet dagar) om jag känner att jag klarar av mer. Mina kontakter med AF och Eductus (de som funnit min arbetstränings-plats) gör att jag känner mig trygg. De gör hela tiden klart för mig att arbetsträningen ska baseras på vad jag klarar av utan att pressa mig till något som kan öka mina smärtor. 

Lite åt gången, att utgå från vad jag fysiskt klarar av. Det är annat än vad jag mött i övriga samhället. Inför att söka utbildning nästa termin har jag undersökt en del program och även ringt och frågat lite. Tyvärr är det så att med de gränser jag tvingats sätta upp på grund av mina erfarenheter av hur mina smärtor ökar (klarar ej vara uppe i över 2 timmar varje dag) så utesluts jag från alla program jag tittat på - alla seriösa utbildningar som intresserat mig. Om det inte är de långa schemalagda dagarna så är det ofta praktiken som blir mitt hinder istället. När jag försökte gå arbetsterapi var det just vid praktiken som det brast (även om det var tufft långt före det). Och eftersom min erfarenhet visat mig att utbildningarna inte hjälper mig tillräckligt för att jag faktiskt ska kunna klara av utbildningen trots mina fysiska begränsningar, så blir det svårt för mig att söka något nytt.

Jag har undersökt om det enligt lagen finns något som ska stödja mig till att klara utbildning trots fysiska begränsningar. Och det låter lätt så om man undersöker diskrimineringslagen. Man hjälper rullstolsbundna genom att skapa lättillgänglighet och bra hjälp finns för dyslektiker. Men när det gäller mitt fall - kodat Övriga funktionshinder - så har jag faktiskt inte hittat något som hjälper mig i den mån att jag fysiskt sett faktiskt kan klara av en utbildning. Det finns ingen specifik hjälp som ges för min kodning. Viljan finns, men finns chansen?

Eftersom jag fick mina smärtor direkt efter gymnasiet så har jag inte hunnit gå någon ordentlig utbildning före mina begränsningar uppstod. Och då blir frågan; om jag inte kan sikta på någon seriös utbildning just nu (och kanske aldrig), vilka möjligheter kan outbildade jag finna till självförsörjning med mina begränsningar? Det är där mitt fokus ligger nu. Och där hoppas jag att Arbetsträningen kan hjälpa mig en del. Även om jag själv inte kommer att släppa det för det, för jag har bestämt mig att jag vill lyckas göra något med mitt liv.

Det här är en bild som hjälpt mig. Den delar med sig av ett perspektiv som jag själv försöker följa och utveckla. Jag tänker inte falla i rädsla för mina motgångar och bara må dåligt över min situation, utan jag vill alltid må det bästa möjliga jag kan och samtidigt lyckas ta mig an saker och ting i största möjliga mån jag kan. Genom att ta ansvar, även för de orättvisor vi möter, kan vi alla må bättre.

Best DYAC's

Damn You Auto Correct!!