"Antifeminister" är en förenkling, jag menar helt enkelt alla som är tydligt kritiska till feminismen.
Det här skrev jag i mitt inlägg på Flashback:
På detta forum är det Antifeministerna som styr. Feminism anses nästan vara likställt med ondska och kvinnor ses ner på generellt. Generaliseringarna är många och hårda.
Därför vill jag fråga. Vad står egentligen antifeminister för? Nu skulle jag alltså önska att ni tänkte lite utöver all klagan och hat som man vanligtvis ser yttrat här i trådarna.
Min främsta fråga är om ni vill skapa ökad jämställdhet, fast med fokus på båda könen?
Eller menar ni att vi borde gå tillbaka till ett samhälle där män automatiskt får bestämma över kvinnor och kvinnor blir hårt förtryckta, utsatta för våld och sällan skyddade av lagen? Menar ni att kvinnor inte borde ha samma utvecklingsmöjligheter som män? Att kvinnor bör förpassas till hemmen?
Eller söker ni en annan variant av ett icke-jämställt samhälle?
Övriga frågor kring vad ni står för:
Vilken politisk inriktning har ni?
Finns det miljöfrågor som ni anser vara viktiga?
Finns det något särskilt ni stödjer, ex Amnesty?
Finns det någon som är antifeminist och vegetarian?
(Jag skrev något till, men det är ointressant för debatten så därför lägger jag ej till det här.)
Statistik
22 stycken har svarat på mina frågor (8 mars). Jag har gått igenom svaren och skapat lite enkel "statistik" på det.
Angående jämställdhet (se diagram):
- 15 st (68 %), majoriteten av dem som svarade, är för jämställdhet, men anser att synen av begreppet behöver ändras
- 4 st (18 %) tror inte på jämställdhet (att det går att skapa dvs.)
- 3 (14 %) var emot jämställdhet och menade att de önskade ett "manligt övervälde"
Politisk inriktning (procentandel endast av dem som svarat, 13 st) :
- 5 st (38 %) var liberal/högerpolitisk
- 3 st (23 %) var socialistisk/vänsterpolitisk
- 3 st (23%) var Sverigedemokrater
- 2 st (15 %) var anarkister
Miljö, välgörenhet och matvanor (procentandel av totala, många svarade dock inte):
- 7 st (32 %) tyckte att miljöfrågor var viktiga
- 3 st (14 %) stödjer någon typ av välgörenhet med ekonomiska medel, 2 st (9 %) väljer att inte stödja något
- 2 st (9 %) var vegetarianer, 2 st (9 %) minskade sin köttkonsumtion, 4 st (18 %) var inte vegetarianer (förmodligen är dock övriga som inte svarat på frågan köttätare, alltså närmre 90 %)
Vad jag kommit fram till är alltså att majoriteten av dem som är väldigt kritiska till feminism är det på grund av att de inte anser att feminism står för jämställdhet, vilket också innebär att jämställdhetsbegreppet är en starkare grundåsikt i dagens samhälle än feminismen. Jag har även kommit fram till att det inte handlar så mycket om att "hata kvinnor" som man ofta tror. Eftersom människor med dessa politiska synpunkter är en grupp som väldigt lätt får stämpeln "kvinnohatare" så känner de sig ofta missförstådda av samhället. Det innebär dock inte att deras argument per automatik är "knäppa", utan tvärt om kan flera argument ha en resonlig bas om man väljer att lyssna på dem.
Jag har självklart också sett kommentarer som enligt mig bygger på dålig kvinnosyn, men det var betydligt färre än vad jag hade väntat mig. Min misstanke är att de som enligt mina definitioner har dålig kvinnosyn ofta inte valde att svara på mina frågor. Vad detta kan bero på kan jag såklart inte säga säkert. Kanske var de medvetna om att deras argumentation inte skulle hålla utifrån svenska värderingar, och valde därför att inte ta upp diskussionen alls.
Vad jag märkt är att det stora "mellanskiktet" av åsikter ofta blir förbisett på grund av att dem med mer extrema åsikter ofta också är dem som uppmärksammas mest. Det är ett fenomen som vi känner igen hos i princip alla politiska debatter. Och det gör mycket skada även i debatten kring jämställdhet, var det numera ofta utvecklas ett slags könskrig.
Min anledning
Jag får påpeka att jag inte är för någon särskild sida i det här. Min huvudsakliga anledning var att öka min egna förståelse för dem som är kritiska till feminism (en grupp som ofta kallas för näthatare), och försöka använda ett bättre sätt att diskutera på.
Jag såg också detta som en del av min egna utveckling, att våga "go out of my comfortzone" och ta upp en konflikt i ett ganska så känsligt ämne. Jag tycker att jag har lärt mig en del, bland annat att jag inte är så känslig för kritik som jag annars ofta tror mig vara.
Tyvärr har jag sett att människorna som är frustrerade över dessa frågor är många, på båda håll. Därför kan vi alla vinna på att förbättra vårt diskussionsklimat och försöka se fler av argumenten som finns. Istället för att bestämma sig för att hålla med ena eller andra sidan helt, så kan man undersöka argumenten i separata frågor och se vad man håller med feminismen om och vad man håller med människor som inte är feminister om.
Edit:
Kritik den 3 juli 2013. Jag ser nu några månader senare att mina frågor var lite för specifika och inte tillräckligt öppna. Dock var det förstås ännu möjligt att svara på annat vis vilket vissa också gjorde, men idag hade jag ställt frågan på ett annat vis.
Jag är för tydliga regler och jag tycker också det är viktigt att diskutera problemen kring invandringen, men så snart jag hör hatet i vad folk skriver så vet jag att det inte längre är lönt att diskutera. För alla som hatar har glömt någonting, de har förenklat sin värld till sin fördel och har därmed inte förmågan att gå in i någon annans perspektiv eller känna empati. Hat gör helt enkelt människor oresonliga, och gör att människor inte klarar diskutera problematik utan för hårda värderingar. När någon har bestämt sig att de har hela sanningen så finns det nämligen inget mer att diskutera.
Offerperspektivet är något som ofta väcker detta hat. Vi tycker synd om oss själva och anser att andra människor är dåliga eller onda. Om människor går omkring med mindre offermentalitet så tror jag även att detta skulle skapa mindre hat i samhället.
Vi bör även undvika en för stark "vi" och "dom"-känsla. När ordet "dom" eller namn på grupper får allt för negativ klang så drar det automatiskt ett antal fördomar med sig. Fördomar har förståss ofta en grund i vissa problem, men när vi gör fördomarna till "sanning" och inte faktiskt behandlar personer som individer så gör de mer skada än vad de hjälper oss. Fördomar gör ju också att vi ser människor genom färgade glasögon, och vi förstorar alla dåliga saker och misstag som dessa människor gör. Det kan gå så långt att vi blir äcklade eller provocerade bara av att se en människa av den folkgrupp vi ogillar. Då har hatet fått gro för mycket.
För att motverka hat så får vi börja med oss själva. Det är egentligen mest hos oss själva som vi kan motverka hatet. Genom att alltid försöka förstå andras perspektiv och undvika att se oss själva som offer för alla saker som inte är perfekta i samhället. Vi bör helt enkelt undvika att se ner på andra och särskilt att känna aggressioner mot andra. Istället kan vi fokusera på oss själva och vilken energi vi vill föra till vår omvärld. Bara genom lugn och lyhördhet kan vi diskutera saker på bra vis. När vi börjar känna att allting är hopplöst och att andra människor är dåliga eller onda, då behöver vi påminna oss själva om att det inte är hela sanningen. Jag vet att det inte alltid är lätt, men det är viktigt.
Jag vill dra kopplingar till människor som Mahatma Ghandi och Martin Luther King, som har lyckats minska hat i stora samhällen genom att arbeta mycket med sig själva och utgå från en annan synpunkt. Två tänkvärda citat: